Min förre hund var SBCH Kurants Ärrol. HD AD ua, Korad 210p och enligt många förståsigpåare "hundarnas hund".

Motivation, godis eller annat tjafs fanns inte som tillval i hans värld. Ett jobb var ett jobb och det skulle lösas. Spruckna spår, figuranter som inte hittades, en buse som inte stoppades var aldrig något alternativ för Ärrol.

Problemet var att han ville göra jobbet själv utan inblandning från mig. Det fungerarade i verkliga livet men inte enligt SBK:s regelverk.

Men det var i och för sig det enda problemet.